Att vara i rörelse
Jag minns som ung, hur jag lånade den ena boken efter den andra på Hökåsens bibliotek. Klassikerna slukade jag som godis, men även mycket annat. Minns särskilt Dickens som jag nog läste varje bok som fanns på biblan. Men det blev även en hel del lungdomsböcker och lite lagom sockersöta pocketromaner.
Den främsta anledningen att det blev så mycket läst, var att jag hade svårt att sova. Jag blev som pigg fram på natten. Nu tänker jag att det ofta fanns låga blodsocker som spökade och höll mig vaken, så är det även nu. Men nu är det även värken i lederna som kan bråka med mig en hel natt, och jag vaknar om och om igen och behöver byta ställning. Eller som i natt, gå upp och skriva några tankar.
Men böckernas värld är verkligen en värld jag levt med sedan dess. Att få lära sig nya saker är nog det bästa jag vet.
Och med åren har jag skapat ett bibliotek, ett med register och ämnesområden, annars skulle jag aldrig hitta den bok jag vill läsa.
Böcker öppnar nya världar för oss. De låter oss förstå att ingenting bara har en sanning, en väg att titta utifrån. Böcker vidgar färgskalan och det svart-vita blir till rosa, till orange och en del blått, kanske till och med någon droppe guld. Jag tror på en värld full av färger.
Så fort vi fastnar vid sanningen om världen har vi gått vilse. För sanningen är ogreppbar för en människa, hur vi ser och vad vi lär oss, utgår från vilka vi är som människor, vad vi bestämmer är sant, utifrån det vi ser och tar in. Det är ett sätt att kunna hantera tillvaron på. Och det är helt ok. Så länge vi inte tror att vår karta av världen är "sanningen" för då kommer vi så lätt börja slå andra i huvudet med den karta vi bär. Särskilt om den andre har en annan karta, som är sann för hen, nämligen sin egen. Och där startar nästa världskrig.
Tänk om vi istället kunde börja ställa frågor som "Hur tänker du?" Och sedan lyssna på den andre och fundera om det är något jag inte visste sedan tidigare, en vinkling av detta som den andre kommit fram till, Kanske hittar jag något jag kunde lära mig av den andre. Och så fort jag gör det kommer min värld att växa. Min karta av sanningen bli lite suddad på och lite nya steck och höjder målas dit.
Ibland behöver vi även som människor dra oss tillbaka, lämna mobilen hemma och kanske gå ut och sätta oss på en bänk och bara lyssna till flödet. Det inre flödet, men även naturens och andra människors flöden. Lyssna till de röster som hörs, de frågor som ställs och fundera en stund kring de riktigt, riktigt stora frågorna, de där, du vet, om meningen med..... livet kanske, eller lidandet, eller döden, eller glädjen, vänskapen, kärleken, oron och sorgen...
De där viktigaste frågorna, utan vilka vi riskerar att irra som yra höns. Inte märka att jag finns i en liten hönsgård och den har definierat min bild av värdlen, men där utanför finns en hel värld. Vad kan jag lära mig av den?
Allting i naturen är i ständig växt, till och med gråstenen utvecklas genom vind och vatten, is och snö. Jag tror det är en tanke med livet. Att vara i konstant rörelse. Inre och ibland även yttre rörelse. Att mogna något, för var dag som går. Inte bara äga kunskap,, likt en faktabok, utan även låta det man kan smälta ner och bli till droppar i mognadens hav inom oss, till vishet, och i bästa fall till osjälvisk, vacker kärlek och gnistrande omsorg om allt som lever.
Jag hörde just en psykolog säga att han trodde att deppression inte är en sjukdom, utan att människan skulle se depressionen som ett sms från själen, med orden
"Du behöver titta på de riktigt viktiga frågorna, de du stressat dig förbi, de du aldrig väljer att ställa. Utan att ha jobbat med dem, kommer du ständigt vara på väg bort från din egen insida. Det kommer påverka dig så du aldrig kan finna den inre plats, där frid råder"
Så nästa gång du mår dåligt, gör som de gör i Koptiska kyrkan, kalla på en präst och gå tillsammans med den igenom ditt liv, som det varit och är och se om ditt illamående är en ful filur du inte önskar släppa in, men om du gör det, kan få hjälpa att mogna och må så mycket bättre. Genom att han påminner dig om det du försummat, det som fängslat, det du behöver bli fri från, Kort sagt, det du just nu skulle helas av att ta emot som visdomsord
